Måndag

Och som vanligt när kvällarna kryper sakta sig på en blir det att man sitter i sitt rum med stängd dörr, släckt belysning och tårarna rinner för fulla drag. Bilder, meningar o tankar är inte bra när man är ensam. Det gör en väldigt ledsen. En vecka idag av ensamhet och det gör ont i mig, Vart försvann allt vi delade? Vart försvann sagan om dig o mig? Frågor jag aldrig kommer få svar på. Du har valt att vända mig ryggen till, just för att det ska bli lättare för dig. Blir det lättare? För mig känns det som ett knivhugg rakt i det som sitter på vänstra sidan av brösten, precis, hjärtat. Skrev nyss med en person som sa till mig att bara försöka vara stark i det hela. Men hur är man det när man redan är en svag person från början? Hjälp mig...!?

Måste säga att Min Charlotte är allt för bra. Hon lyssnar, Hon förstår och Hon bryr sig. Tack tjejen. (och måste säga att jag ÄLSKAR våra powernaps varje gång vi ses, haha)<3

Veckan kommer gå fort. Halvdag imorgon sen massa information om Högskolor efter Studenten. Onsdag blir vanlig dag, kanske utgång eftersom vi är lediga på torsdag. Eller blir det att jag smiter till Oskarshamn för att införa ett gutt häng. Det är då jag trivs som bäst.

Helgen är fortfarande lite frågetecken hit o dit. Har inte lyckats bestämma mig än hur det blir.. men det är ju sånt man märker på slutet av veckan...

Nu plugg, sen teve. CSI o NAVY CIS ikväll. Puss på´t.