Just nu känns allt tomt, kallt och väldigt ensamt. När man kommer till stunder då det har sagt stopp, och man beslutar att ta det där steget bort från varandra känns det som om hela världen ska gå under. Under många dagar, veckor och månader till&med år har man alltid haft någon bredvid sig som alltid finns där, man vet att man alltid kan vända sig till någon som tar emot en med öppna armar. Just nu känns det som om jag föll rakt ner i ett djupt svart hål och ingen tar emot mig. Jag kommer så småningom landa på något hårt och det kommer göra fruktansvärt ont. Ni kanske förstår vad jag skriver om och det kommer väl som en chock för många, för andra inte kanske, Vad vet jag? Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva eftersom mina hjärnceller har slutat cirkulera i mitt huvud, mina ord är slut och mina tankar är suddiga.. Men jag lyssnade och tog åt mig av det du sa till mig och jag vill att du ska veta att Jag känner precis likadant. Även att vi har ett förhållande som en bergodalbana har vi ändå kämpat in i det sista för att motbevisa alla andra att det faktiskt går. Och JAG vet att jag inte har varit den bästa, vilket jag har sagt till om innan och många har läst detta innan. Jag har levt i ångest i så många månader och har verkligen gjort allt för att bevisa motsatsen att det jag gjorde var verkligen skitfel, så jävla fel man kan göra. Och det har ju självklart påverkat vårat förhållande oerhört mycket, rykten dit, åsikter hit, skitnack där. Det är sånt man får ta, Jag sväljer det. Jag förtjänar det. 16 månader (och två dagar för att vara exakt) har jag delat mitt liv med en person som självklart betyder mycket för mig o kommer ALLTID att göra. Och det finns många ord o meningar om oss och många vet att det har faktiskt inte varit så bra. Men som en person har lärt mig " Det som händer har en mening" och jag tror faktiskt på det. Det är något jag ALLTID kommer ha i mitt huvud, spelar ingen roll vad det än gäller, så tror jag på de citatet. Anledning till att jag skriver i min blogg så att "alla" ser är för att jag orkar inte ha dessa frågor, åsikter och tycken upptryckta i ansiktet dagarna framöver, veckorna framöver. Men vill även att alla ska veta, i mitt hjärta kommer det ALLTID finnas en plats för Erik , min Puss, Pussen, osv. och det kan ingen ändra på. Ibland är man bara för olika och det fungerar inte i längden. Vi har båda kommit överens och vi båda är skitledsna. Det känns bra för oss båda, men samtidigt är det ju skittråkigt, självklart. Vi försöker se åt det ljusa hållet. Erik, Jag Älskar dig långt inom mig, men som du sa "Det är så väldigt långt bort just nu".
27 oktober2007 - 2 Mars2009
Vi älskade, Vi kämpade, Vi höll ut.
Men tyvärr kommer den dagen allt tar slut.
Jag Älskar Dig.
*****
förövrigt har jag tillbringat min dag med Lejla och det har varit urmysigt. Vi har ätit godis för en hel vecka framåt och varit sjukt duktiga med Filosofin. Vi kommer klara det Galant! Tack för idag, och som du sa " det måste bli fler gånger"-ABSOLUT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar